Baltutlämningsmuseet i Rinkaby

Historia
Under hela andra världskriget flydde soldater som stred för Nazityskland till Sverige. I Sverige placerades dessa i något av de sju interneringslägren: Ränneslätt, Backamo, Grunnebo, Bökeberg, Rinkaby, Gälltofta och Havdhem. Vissa av dessa deporterades omgående, ibland till väntande exekutionspatruller. I och med Sovjetunionens offensiv mot Baltikum och Finland flydde hösten 1944 ytterligare ett stort antal tyskar, finländare och balter till Sverige. Av dessa var cirka en tredjedel desertörer, en tredjedel demobiliserade finländare samt en tredjedel soldater som, i olika hög grad, frivilligt stridit för Tyskland. I slutet av maj var 3 200 personer internerade i lägren. Lägret i Havdhem stängdes i oktober 1945 och de internerade placerades i ett läger i Rinkaby utanför Kristianstad. Nära Rinkaby öppnade även ett femte läger, Gälltofta.

Hungerstrejken
Den 22 november inledde balterna en hungerstrejk. Dagen efter höll riksdagen en interpellationsdebatt, men förutom enskilda riksdagsmän stod partierna från samlingsregeringen fast vid beslutet. SKP ville gå längre och även skicka tillbaka de 30 000 civila flyktingarna från Baltikum.
Den 24 november inledde även tyskarna en hungerstrejk. Den 27 november lades de baltiska hungerstrejkande in på sjukhus och dagen efter beslöt den svenska regeringen att utlämningen av dem skulle skjutas upp tills vidare. Tyskarna behandlades annorlunda och för deras del inleddes utlämningen den 30 november med det sovjetiska fartyget Kuban. Den 14 och 16 december fortsatte utlämningen till ett sovjetiskt lasarettsfartyg.
Den 8 januari fanns det 300 interner kvar i lägren Rinkaby och Gälltofta. Den 25 januari verkställdes den sista utlämningen till Sovjetunionen när cirka 150 balter och 230 tyskar utlämnades till det sovjetiska fartyget Beloostrov i Trelleborg.

Självstympning
De desperata soldaterna stympade sig själva för att inte utlämnas. En av dem körde in en blyertspenna i ögat; andra högg av sig fingrar. Sammanlagt utlämnades 2 518 personer till Sovjetunionen, därav 146 balter. 310 tyskar och 54 polacker återvände till sina hemländer. 104 personer blev kvar i Sverige. Åtminstone sju av internerna begick självmord under händelsernas gång.
Balternas öde efter utlämningen[redigera | redigera wikitext]
De 146 balterna sattes i fångläger efter ankomst till Sovjetunionen, såsom generellt gjordes för soldater i tysk tjänst. Tre stycken blev avrättade för brott de begått som soldater. 23 blev dömda till långa fängelsestraff. Övriga släpptes inom några månader.

Bok om Baltutlämningen finns att köpa
på Artillerimuseet och i Rinkaby 200 svkr.